Krukväxtbloggen - Blombuketter - Eller: Hur jag plötsligt förvandlas till värsta drömhemmafrun

I hela mitt liv har jag ogillat snittblommor. Enbart för att jag tyckt att det var synd att odla något bara för att döda det för människans nöjes skull. Men det senaste året har något hänt, jag började plötsligt köpa hem snittblommor i snitt (!) någon gång i månaden. På vardagsrumsbordet har det alltsomoftast alltid stått antingen liljor eller nejlikor (de är mina favoriter eftersom de står så lång tid, alltid 2 veckor minst). Jag tycker fortfarande det är synd om alla snittblommor som odlas och sen bara kastas, men jag har börjat acceptera det. Så länge vinsten av dem (terapeutiska effekten, doften, skönheten osv.) är tillräckligt hög så kan jag se en poäng med att faktiskt ha snittblommor.

(Obs! Jag har hela tiden varit medveten om att jag är tokig som tänkt så, och jag har aldrig sett ner på någon annan för att de haft snittblommor. Min tokighet brukar faktiskt stanna i mig själv.)

Eftersom det var fotbollsmatch på TV så passade jag på att köra till Blomsterlandet. Stan var öde. Alla parkeringsplatser tomma. För att inte tala om hur tomt det var på Blomsterlandet! Det var jag och en till kvinna som gick runt och njöt att stillheten och lugnet.

Och alltså, kolla vad jag lyckades skapa av 3-buntar-för-99-kronor-erbjudandet! Chrysantemum! Och blad som jag inte riktigt vet vad det är. Jag vet inte om de brukar ha snittblomsbuntar för det priset, men det kändes väldigt prisvärt för buketten blev riktigt rejäl och härlig.

Och jag, jag blir stolt som en tupp över att jag faktiskt lyckats lära mig hur jag kombinerar blommor och sätter ihop dem för att det ska se helt okej ut. Och där kommer även hemmafrutänket in. Jag kuttrar och myser när jag komponerar buketten och blandar näringen till vattnet, och flyttar runt varje blomma och blad så det ska bli just så som jag tänkt. Sedan spenderar jag de närmsta dagarna åt att flytta runt buketten lite och pyssla om den, och känna mig som en riktig amerikansk hemmafru som inte gör något annat än fotar och flyttar runt sin bukett hela dagarna. Så härligt!

Anna